söndag 25 mars 2012

San Marino "lilleputtlandet" i Italien

 Idag vaknade vi varken av tåg eller lastbilar...nej det var flera kanonskott kl 7.30 från borgen, men det var ju bara bra då vi hade en lång stadsvandring framför oss. 
Efter frukosten var det dags att gå ut och betala parkeringsavgiften för dagen. När vi valde stpl (vi hade tre att välja på) så var det en slump att det blev den här, men sån tur vi hade för den låg ju helt rätt. 
San Marino N43°56´05 E012°26´41




Ingemar hade sett att folket gick mot parkeringshuset tvärs över gatan, så dit gick vi också. Där hittade vi en hiss...så himla bra, jag som hade trott vi skulle få kämpa oss upp för oändliga trappor.


Sen var det ytterligare en hiss och vi var uppe vid ingången till San Marino och borgen. En vakt stod och stoppade trafiken så alla besökare kunde gå in.


Vi kollade ner på stpl och såg vår bil, tyckte vi var högt upp men det skulle visa sig att det här var bara början.



Små smala och branta gränder med massor av butiker där man sålde skinnväskor, skor, vapen, knivar, parfymer handgjorda ljus och naturligtvis en massa andra souvenirer. Det blev ett ljus som fick följa med hem och min parfym för halva priset. De här lyktorna/lamporna är gjorda av vax.


Ljus i alla former


När vi stod där och beundrade utsikten märkte vi att något var på gång, för det fanns en massa poliser runt omkring.


Rätt som det var kom musikkåren och efter dem någon form av parad.


Män och kvinnor i fina uniformer. Sedan hölls ett tal på ca 15 minuter som vi inte förstod ett dugg av, där efter en ceremoni där man delade ut  medaljer till ett stort antal män i den övre medelåldern. En oväntad upplevelse.



Vi fortsatte sedan upp efter de branta gatorna mot 
Castello de la Guaita från 1253


 Ingemar som inte gillar höjder hade vissa problem med utsikten. 





Att det fanns två högt belägna borgar upptäckte vi när vi kikade över muren.

Inne i ett av tornen var det museum och man kunde fortsätta ännu högre upp, men vi avstod.


Det killade i magen när vi skulle ned för den här trappan, Ingemar försökte att inte titta ner.


Tryggast att hålla sig innanför muren.


Vårblommor fanns det i bergskrevorna.


Det var en lång stadsvandring, men mycket intressant. Känns i benen att det var mycket uppför, som sedan blev nedför, som tur var fanns hissen som tog oss ned den sista biten.
Lite mat i magen och sen till nästa ställe vid Olympiastadion för att tömma och fylla vatten innan vi fortsatte mot Comacchio där det också finns en gratis stpl. Vad vi hittade där får ni läsa om i morgon.

4 kommentarer:

  1. Oj, vilka höjder! Ser ut som ett intressant besök!

    SvaraRadera
  2. Oj OJ Ingemar! De va inga dåliga grejor du har?? Är de de som kallas för VÄLUTRUSTAD??
    Undrar Kurt, den anomyme

    SvaraRadera
  3. Oj, vad duktig Ingemar har blivit, han har blivit riktigt "morsk".....duktigt....... Du tar Dig......Kram

    SvaraRadera
  4. Det kttlar i magen av att titta på bilderna. Du är tuff du Ingemar.
    //Märit

    SvaraRadera