Besök hos grottfolket och försök till delfinräddning

I går morse var det en röd sol som steg ur havet och precis när jag tog kortet så var batteriet slut, dags att ladda igen. Jag skrev i förrgår om "grottfolket" och igår fick jag för mig att göra ett besök hos dom. Det syns inte från gatan var dom bor men går man ner på stigen och mot klipporna så kan man se deras "bostäder". På väg ner såg jag den här skylten pyntad med snäckor och som talade om vilka namn grottorna hade. Vägen ner är kantad av vita stenar, dom skulle jag gärna plocka med hem, men då blev det nog för mycket övervikt i bilen. Jag möttes av kvinnan (som jag tyvärr glömde fråga om namnet på) som bor här och hon hälsade mig välkommen. Hon pratade 4 språk, engelska, holländska, tyska och spanska. Hon var mycket pratsam och berättade om sitt liv här i grottan tillsammans med sin man. De hade bott här i 4 år med sina nu 5 hundar (3 valpar). Hon beklagade att det var rörigt inne för dom var nu tillsagda av kustpolisen att flytta, så hon höll på att packa deras saker. Dom hade 2 dagar på sig. Jag fick gärna ta bilder Det fanns en dörr in (vid det vita skynket), som hon också kunde stänga till om kvällen och hon tyckte inte det var kallt på natten, grottan var dessutom sval på sommare när det var varmt ute. Den var inte stor ca 3,5 x 4m tror jag. De hade en bäddsoffa, som bäddades ut på kvällen några byråer och tidigare ett kök, men det hade dom nu tagit bort. Jag kunde precis stå rak där inne. Alla deras saker var nu ställda i ett hörn i väntan på flytten. Dom hade fått tag på ett gammalt hus, som dom skulle renovera. Hon kommer att sakna det här fria livet (som dom valt att leva) och den underbara utsikten över havet och även alla snälla människor som hon träffar här. Bredvid hade det funnits fler bebodda grottor men dess invånare hade flyttat. De på andra sidan under trappen var också tillsagda att flytta. Hon tillverkade lite saker av snäckor och stenar som hon sålde, för att få mat till hundarna, det var viktigast, själva klarade dom sig bra. Jag köpte några saker av henne och tackade för det mycket intressanta samtalet och önskade henne lycka till med den andra bostaden. Jag hade nog aldrig valt ett sådant boende men det är väl tur att vi människor är olika. På em fick vi se ett försök till att rädda en liten delfin, som kom in med vågorna. Det verkade som den var sjuk och orkade inte simma ut igen, en kvinna försökte hjälpa den, men varje gång åkte den tillbaka mot land av dom kraftiga vågorna.Till slut fick hon ut den, men den var mycket svag. Vi såg den sakta förvinna ut i vågorna och hoppas den klarade sig. Ingemar mår nu bättre i sin förkylning, det är penicillinet som börjat verka. Han har i 2 nätter suttit upp och sovit, det är lättare att hosta då. Jag börjar känna av hans förkylning men det är inte så illa som han har haft det. På onsdag ska vi fylla gasol och då hoppas vi han är så pass frisk att vi kan börja åka mot Portugal. Vädret idag forfarande soligt och +16°lite blåsigt. Det här vädret skulle vi ju haft när familjen var nere.

rt